sjön

Slipvillan, 2025

”sjön” är en skulptural och performativ berättelse om vatten, om en mormor och om att förstå och bli vän med immateriella tillstånd mellan liv och död.  Vatten är livets ursprung, där det finns vatten finns det liv. Vatten går inte att hålla, dess materia bär både färg och transparens. Vatten slinker mellan det materiella och immateriella. Min mormor älskade vatten, havet och sjön. För mig är det skrämmande.  Genom kroppens möte med material i ateljen går konstnären i dialog med sina bortgångna, som en möjlighet att ge dem sin tid, sin uppmärksamhet och sina tankar.  Hon använder deras färgpalett och omfamnar minnet av kroppen i ett taktilt materiellt hopbak. ”Ju mer jag försöker förstå mig på det okända desto mer blir jag rörlig kropp och materia.”

Material: Glas, vatten, leror, pigment, järn, guld- och aluminiumpulver, trälim, järnplåt, kopparplåt, fotografier, alabaster, växtfärgade mullbärspapper.
Fotograf: Anna Drvnik

sjön / the lake
Slipvillan, 2025

”sjön” is a sculptural and performative story about water, about a grandmother, and about understanding and making peace with immaterial states between life and death. Water is the origin of life; where there is water, there is life. Water cannot be held — its matter holds both color and transparency. It slips between the material and the immaterial. My grandmother loved water, the sea, and the lake. For me, it’s frightening.
Through the body’s encounter with materials in the studio, the artist enters into dialogue with the deceased — a way to offer them time, attention, and thought. She uses their color palette and embraces the memory of the body through a tactile fusion of materials.
“The more I try to understand the unknown, the more I become a moving body and matter.”

Material: Glass, water, clays, pigments, iron, gold and aluminum powder, wood glue, iron sheet, copper sheet, photographs, alabaster, naturally dyed mulberry paper.

Photographer: Anna Drvnik